Utvärdering av fältövning 2
Dåså, då var fältövning 2 över för gott!!!
Vi börjar lite kort med att tagandet av förläggningen var mycket roligare denna gång än vad det har varit. Denna gång marscherade vi genom skogen (okej, det låter väl inte så kul men det är roligt när man väl är inne i det och vet vad det handlar om) :P Annars så brukar vi bara åka till platsen och sen resa förläggningen.
Upprättningen av förläggningen gick på rekordtid (eller ja snabbare än vanligt iaf) men det är vi riktigt stolta över. Det hjälpte ju lite att befälen hjälpte till och ledde arbetet vilket var riktigt roligt.
Det har även varit fler sjukdomar i det här fältet än någonsin. Det har även spridits rykten om att svininfluensan finns här i kompaniet, men som sagt det är bara rykten (så ni kan vara lugn alla mammor) :P
Jag fick även möjlighet att vara gruppchef för våran grupp trots att jag är fjärde ställ företrädande chefen i gruppen så det blev att jag fick ta kommandot över tre personer i våran grupp ^^
Jag måste bara få berätta att avd.2 SUGER på samband, (alltså radiotjänst). Dom säger aldrig rätt kommandon, vissa vet inte hur man svarar ens o.s.v o.s.v. Jag vill inte trycka ner dom för mycket men dom är inte bra. Men iofs så är det ju inte lätt när det är svårt.
Våra befäl har varit grym som satan!!! Jag tänker främst på våra sergeanter Friberg och Eriksson. Dom är hur rolig som helst att snacka med men dom kan även ryta till åt oss när vi behöver det som mest. Dom har humor och delar med sig av egna lumpen erfarenheter eftersom ganska nyligen gjorde lumpen här i Umeå.
Vi har haft en stämningsförhöjare av rang också, eller det har vi ju alltid, men vi har en person som kan imitera i princip alla befäl vi har samt några av oss. Jag skrattar så magen krampar, han gör det skrämmande bra och bygger mycket på intern skämt som kanske är ganska väntat.
Och på tal om ingenting så kan jag passa på att vi har ätit så många grönpåsar nu att bajset börjar lukta grönpåsar. Det är ett under att man inte bajsar grönpåsar. När vi kom tillbaka var det skåpsvisitation (mer om det senare) och alla fick rensa skåpet på grönpåsar, det slutade med att det fanns 30 kg i grönpåsar som folk hade :P
Åter till fältet där man verkligen fick reda på vilka labila människor man sover med. Jag skojjar inte när jag säger att minst hälften reser sig upp mitt i natten och tror att det är eldtställningar eller dylikt. Dom kan också bara helt plötsligt sätta sig upp, mumla nått och senare slockna direkt. Snarkningar ska vi inte ens prata om men jag kan säga så här mycket att på vissa snarkningar låter det som om en ondskefull varelse försöker ta sig ut.
Vi har även sett prov på att även vi kan förbluffa befäl. Vår egen naturare förbluffar både kapten Sandin och löjtnant Brink med att förklara hur en lightstick fungerar. Dom såg ut som fågelholkar båda två :D
Löjtnant Albano har startat en tävling som kallas "fysmonster". Den innebär att alla i kompaniet tävlar i 8 deltävlingar och man får poäng beroende över olika placeringar man får. När Kapten Karlsson frågade oss om vi var sugna på att ta en varm dusch efter ett fyspass (detta var näst sista dagen i fält) räckte alla upp handen. Kapten Karlsson beskrev fyspasset som var att man skulle springa 2 km, skjuta 6 skott och springa 2 km till för att därefter skjuta ytterligare 6 skott. Alla tog ner händerna utom jag och två till :P Där fick ni en bild på över vad våran genomsnittskondition ligger på :P
Och usch och fy vad pissigt sur och förbannad jag var sista dagen. Vi fick framrycka i världshistoriens sämsta terräng. Det var träskmark, kilometer djupa hål att snubbla i, stockar och stenar överallt och....ja, ni förstår ju vart jag vill komma. Det sög. Nämde jag att det var snöslask också? Det var det iaf :)
Citatet för veckan får bli Sandbergs dröm som han hade under fältet och jag har försökt beskriva så bra jag kan och hoppas att jag får fram budskapet :P
Sandbergs dröm: Sandberg ligger bredvid sergeant Friberg i tältet och drömmer. Han drömmer att han drömmer(han drömmer alltså att han har en mardröm) där ett gäng i svarta masker kommer och kidnappar honom och ska misshandla honom. Precis innan dom ska börja så "vaknar" sandberg (han drömmer alltså att han vaknar ur sin mardröm), då säger sergeant Friberg som ligger bredvid honom med handen över Sandbergs mun och säger "Det är lugnt Sandberg, jag är här nu". Sandberg vaknar(på riktigt) och berättar detta direkt till Friberg om sin dröm. Friberg verkar mest chockad över att Sandberg verkligen berättar denna dröm. När Sandberg berättat färdigt säger Friberg: Jaha, men det är fan ingen anledning till att du ska få skeda med mig.
Ha det så bra
pusshej
Vi börjar lite kort med att tagandet av förläggningen var mycket roligare denna gång än vad det har varit. Denna gång marscherade vi genom skogen (okej, det låter väl inte så kul men det är roligt när man väl är inne i det och vet vad det handlar om) :P Annars så brukar vi bara åka till platsen och sen resa förläggningen.
Upprättningen av förläggningen gick på rekordtid (eller ja snabbare än vanligt iaf) men det är vi riktigt stolta över. Det hjälpte ju lite att befälen hjälpte till och ledde arbetet vilket var riktigt roligt.
Det har även varit fler sjukdomar i det här fältet än någonsin. Det har även spridits rykten om att svininfluensan finns här i kompaniet, men som sagt det är bara rykten (så ni kan vara lugn alla mammor) :P
Jag fick även möjlighet att vara gruppchef för våran grupp trots att jag är fjärde ställ företrädande chefen i gruppen så det blev att jag fick ta kommandot över tre personer i våran grupp ^^
Jag måste bara få berätta att avd.2 SUGER på samband, (alltså radiotjänst). Dom säger aldrig rätt kommandon, vissa vet inte hur man svarar ens o.s.v o.s.v. Jag vill inte trycka ner dom för mycket men dom är inte bra. Men iofs så är det ju inte lätt när det är svårt.
Våra befäl har varit grym som satan!!! Jag tänker främst på våra sergeanter Friberg och Eriksson. Dom är hur rolig som helst att snacka med men dom kan även ryta till åt oss när vi behöver det som mest. Dom har humor och delar med sig av egna lumpen erfarenheter eftersom ganska nyligen gjorde lumpen här i Umeå.
Vi har haft en stämningsförhöjare av rang också, eller det har vi ju alltid, men vi har en person som kan imitera i princip alla befäl vi har samt några av oss. Jag skrattar så magen krampar, han gör det skrämmande bra och bygger mycket på intern skämt som kanske är ganska väntat.
Och på tal om ingenting så kan jag passa på att vi har ätit så många grönpåsar nu att bajset börjar lukta grönpåsar. Det är ett under att man inte bajsar grönpåsar. När vi kom tillbaka var det skåpsvisitation (mer om det senare) och alla fick rensa skåpet på grönpåsar, det slutade med att det fanns 30 kg i grönpåsar som folk hade :P
Åter till fältet där man verkligen fick reda på vilka labila människor man sover med. Jag skojjar inte när jag säger att minst hälften reser sig upp mitt i natten och tror att det är eldtställningar eller dylikt. Dom kan också bara helt plötsligt sätta sig upp, mumla nått och senare slockna direkt. Snarkningar ska vi inte ens prata om men jag kan säga så här mycket att på vissa snarkningar låter det som om en ondskefull varelse försöker ta sig ut.
Vi har även sett prov på att även vi kan förbluffa befäl. Vår egen naturare förbluffar både kapten Sandin och löjtnant Brink med att förklara hur en lightstick fungerar. Dom såg ut som fågelholkar båda två :D
Löjtnant Albano har startat en tävling som kallas "fysmonster". Den innebär att alla i kompaniet tävlar i 8 deltävlingar och man får poäng beroende över olika placeringar man får. När Kapten Karlsson frågade oss om vi var sugna på att ta en varm dusch efter ett fyspass (detta var näst sista dagen i fält) räckte alla upp handen. Kapten Karlsson beskrev fyspasset som var att man skulle springa 2 km, skjuta 6 skott och springa 2 km till för att därefter skjuta ytterligare 6 skott. Alla tog ner händerna utom jag och två till :P Där fick ni en bild på över vad våran genomsnittskondition ligger på :P
Och usch och fy vad pissigt sur och förbannad jag var sista dagen. Vi fick framrycka i världshistoriens sämsta terräng. Det var träskmark, kilometer djupa hål att snubbla i, stockar och stenar överallt och....ja, ni förstår ju vart jag vill komma. Det sög. Nämde jag att det var snöslask också? Det var det iaf :)
Citatet för veckan får bli Sandbergs dröm som han hade under fältet och jag har försökt beskriva så bra jag kan och hoppas att jag får fram budskapet :P
Sandbergs dröm: Sandberg ligger bredvid sergeant Friberg i tältet och drömmer. Han drömmer att han drömmer(han drömmer alltså att han har en mardröm) där ett gäng i svarta masker kommer och kidnappar honom och ska misshandla honom. Precis innan dom ska börja så "vaknar" sandberg (han drömmer alltså att han vaknar ur sin mardröm), då säger sergeant Friberg som ligger bredvid honom med handen över Sandbergs mun och säger "Det är lugnt Sandberg, jag är här nu". Sandberg vaknar(på riktigt) och berättar detta direkt till Friberg om sin dröm. Friberg verkar mest chockad över att Sandberg verkligen berättar denna dröm. När Sandberg berättat färdigt säger Friberg: Jaha, men det är fan ingen anledning till att du ska få skeda med mig.
Ha det så bra
pusshej
Kommentarer
Trackback
