Det sista inlägget!
Då var vi framme vid slutet kära vänner. Detta är mitt sista inlägg i bloggen av den enkla anledningen att det är muck imorgon. Jag blir väldigt sentimental och tårögd ju mer jag tänker på att detta är faktiskt slutet på en väldigt fin saga.
Jag minns allt som om det var igår. Jag var förvirrad, ångestfylld och full av fördomar....iofs så är nog statusen densamma nu fast lite mildare. Jag kommer ihåg våra första möten med befälen och speciellt då fänrik Hagman. När vi nu ändå kom in på han vilket man alltid gör för eller senare kan jag berätta att han fick det ganska jobbigt på kompanifesten.
ALLA ville prata med honom, ALLA ville knäppa kort med honom, ALLA ville skaka hans hand o.s.v o.s.v.
Jag tänkte så här att dom får hålla på för när det var min tur att ha mitt samtal med Fk Hagman fick jag reda på det som gjorde mig till den lyckligaste pojken i världen. Fänrik Hagman tyckte under grundsoldat utbildning att JAG, Mikael Andersson var en av dom bästa i våran avdelning och att jag hade bra förutsättningar...sug på den ni ;)
Andra roliga saker som har hänt under veckan eller rättare sagt för ca 1 timme sedan i skrivande stund är att 1:a avdelning spelade ut 2:a avdelning i den prestigefyllda kompanimatchen i fotboll. 2:a avdelning hade inte en chans mot vårat "Joga Bonito" spel...vittnen säger att det var som på tv.
Där tog min fantastiska skrivglöd och inspiration slut vilket betyder att även det ALLRA SISTA INLÄGGET också börjar lida mot sitt slut. Det är lite sorgligt faktiskt för det har ju blivit en del av mitt liv och era såklart som jag nu dödar. Men ni behöver inte gråta i onödan för flera bokförlag har kontaktat mig så det kommer nog att komma ut en bok med alla inlägg. Den kommer att kosta 245:- och är självklart signerad ;)
Så för sista gången säger jag hejdå till er alla och tack för att ni tog er tid och ansträngde er för att läsa denna fina blogg.
Kom ihåg: Gör allt riktigt från början annars kommer det en fänrik bakom er som säger: Gör om, Gör rätt!
Pusshej
Jag minns allt som om det var igår. Jag var förvirrad, ångestfylld och full av fördomar....iofs så är nog statusen densamma nu fast lite mildare. Jag kommer ihåg våra första möten med befälen och speciellt då fänrik Hagman. När vi nu ändå kom in på han vilket man alltid gör för eller senare kan jag berätta att han fick det ganska jobbigt på kompanifesten.
ALLA ville prata med honom, ALLA ville knäppa kort med honom, ALLA ville skaka hans hand o.s.v o.s.v.
Jag tänkte så här att dom får hålla på för när det var min tur att ha mitt samtal med Fk Hagman fick jag reda på det som gjorde mig till den lyckligaste pojken i världen. Fänrik Hagman tyckte under grundsoldat utbildning att JAG, Mikael Andersson var en av dom bästa i våran avdelning och att jag hade bra förutsättningar...sug på den ni ;)
Andra roliga saker som har hänt under veckan eller rättare sagt för ca 1 timme sedan i skrivande stund är att 1:a avdelning spelade ut 2:a avdelning i den prestigefyllda kompanimatchen i fotboll. 2:a avdelning hade inte en chans mot vårat "Joga Bonito" spel...vittnen säger att det var som på tv.
Där tog min fantastiska skrivglöd och inspiration slut vilket betyder att även det ALLRA SISTA INLÄGGET också börjar lida mot sitt slut. Det är lite sorgligt faktiskt för det har ju blivit en del av mitt liv och era såklart som jag nu dödar. Men ni behöver inte gråta i onödan för flera bokförlag har kontaktat mig så det kommer nog att komma ut en bok med alla inlägg. Den kommer att kosta 245:- och är självklart signerad ;)
Så för sista gången säger jag hejdå till er alla och tack för att ni tog er tid och ansträngde er för att läsa denna fina blogg.
Kom ihåg: Gör allt riktigt från början annars kommer det en fänrik bakom er som säger: Gör om, Gör rätt!
Pusshej
Jag känner doften av muck!
Nu börjar det närma sig...allt vi har kvar här uppe i Umeå är inlämning av grejor, kompanifest samt muck :)
Detta blir nog ett av dom tråkigare inläggen i bloggen för att det finns faktiskt inte så mycket att skriva om. Jag gör mest detta inlägg för att förbereda er på att nästa inlägg är mitt allra allra sista här i min "fantastiska" blogg.
Jag har också varit så idiotisk att jag glömmer kameran hemma...just den gången vi har kompanifest, HELVETE!!!
Det här var väl allt jag kunde trycka ut ur mina fingrar, det är alldeles för sent och jag är alldeles för fantasilös för att kunna vara kreativ.
Pusshej
(3 dagar kvar)
Detta blir nog ett av dom tråkigare inläggen i bloggen för att det finns faktiskt inte så mycket att skriva om. Jag gör mest detta inlägg för att förbereda er på att nästa inlägg är mitt allra allra sista här i min "fantastiska" blogg.
Jag har också varit så idiotisk att jag glömmer kameran hemma...just den gången vi har kompanifest, HELVETE!!!
Det här var väl allt jag kunde trycka ut ur mina fingrar, det är alldeles för sent och jag är alldeles för fantasilös för att kunna vara kreativ.
Pusshej
(3 dagar kvar)
The return of Fk Hagman!
Det är sant, Fänrik Hagman är tillbaka!!!
Och han har inte legat på latsidan precis därborta i Afghanistan! Han måste ha gått upp minst 73 kg i bara bröstmuskler. Anledningen till denna massiva muskeltillväxt är ännu okänd men rykterna säger att hans huvuduppgift var att dränka pansarvagnar i Svarta Havet!
Vårat möte med denne legendariska "människa" skedde imorse precis innan våran morgonuppställning. En av våra vid namn Frisk lutade sig mot en dörr som helt plötsligt öppnades, ut kliver en kraftig person med välansat skägg och en bringa av titan! Alla tänker "vem är det där" tills han öppnar munnen och säger med iskall röst: Ville du nått Frisk? Rösten strålade genom kroppen likt gammastrålar och alla kände samma sak: Fk Hagman!!!
Denna episka stund kommer för alltid att vara inprentade i våra minnen för resten av våra liv!
(10 dagar kvar till Muck)
Pusshej!!
Och han har inte legat på latsidan precis därborta i Afghanistan! Han måste ha gått upp minst 73 kg i bara bröstmuskler. Anledningen till denna massiva muskeltillväxt är ännu okänd men rykterna säger att hans huvuduppgift var att dränka pansarvagnar i Svarta Havet!
Vårat möte med denne legendariska "människa" skedde imorse precis innan våran morgonuppställning. En av våra vid namn Frisk lutade sig mot en dörr som helt plötsligt öppnades, ut kliver en kraftig person med välansat skägg och en bringa av titan! Alla tänker "vem är det där" tills han öppnar munnen och säger med iskall röst: Ville du nått Frisk? Rösten strålade genom kroppen likt gammastrålar och alla kände samma sak: Fk Hagman!!!
Denna episka stund kommer för alltid att vara inprentade i våra minnen för resten av våra liv!
(10 dagar kvar till Muck)
Pusshej!!
Inte mycket att säga
Ledsen att göra er besvikna men det kommer ingen direkt sammanfattning av JC10. Detta p.g.a att den i princip var helt händelselös. Det mest spännande vi gjorde var att tillreda grönpåsar.
Så mitt förslag är att vi skippar genomgången av JC10 för att undvika en drastisk procentökning av narkolepsi.
Vi försöker utvärdera dom första remi dagarna istället. Man har inte överansträngt sig precis om jag säger så...
Så egentligen finns det inte så mycket att säga om det än heller. Det som jag däremot kan berätta var att denna morgon vaknade man med en syn av två pölar på golvet. Anledningen av detta var att majoriteten av oss trädde in i dimman under kvällen och natten. En i vårat logement kommer in helt dyngrak och vet knappt vad han heter, helt plötsligt så ställer han sig och kissar vid våran sjukvårdslåda av nån jävla anledning. Därefter går han och lägger sig för att ca 2 timmar senare kliva upp igen och kissa vid en av våra stackars logementinneboende som sover så lugnt och skönt. 2 GGR ALLTSÅ KISSAR HAN I LOGEMENTET, 2 GGR!!! Och gissa vem som har det som städområde!?!? JAG!!! Men som tur var städade han upp det mesta själv på morgonen men det är liksom själva principen som gör det :P
pusshej
Så mitt förslag är att vi skippar genomgången av JC10 för att undvika en drastisk procentökning av narkolepsi.
Vi försöker utvärdera dom första remi dagarna istället. Man har inte överansträngt sig precis om jag säger så...
Så egentligen finns det inte så mycket att säga om det än heller. Det som jag däremot kan berätta var att denna morgon vaknade man med en syn av två pölar på golvet. Anledningen av detta var att majoriteten av oss trädde in i dimman under kvällen och natten. En i vårat logement kommer in helt dyngrak och vet knappt vad han heter, helt plötsligt så ställer han sig och kissar vid våran sjukvårdslåda av nån jävla anledning. Därefter går han och lägger sig för att ca 2 timmar senare kliva upp igen och kissa vid en av våra stackars logementinneboende som sover så lugnt och skönt. 2 GGR ALLTSÅ KISSAR HAN I LOGEMENTET, 2 GGR!!! Och gissa vem som har det som städområde!?!? JAG!!! Men som tur var städade han upp det mesta själv på morgonen men det är liksom själva principen som gör det :P
pusshej
STÖ:n avklarad!
Då var våran första av två slutövningar avklarade, sköööönt!
Ska ju nu försöka beskriva dom mest väsäntliga sakerna vi har varit med om, tyvärr blir nog många detaljer utelämnade (allt för att det inte ska bli en uppsats likt ett nationellt prov i svenska).
Allt började då på måndagen för ca 1½ vecka sedan. Vi klev på flyget som förde oss till Skåne utan några större incidenter. Efter många om och men var vi framme på P7:s regemente där vi fick i oss lite mat och instruktioner för dagen. Vi blev placerade på ett litet inhängnat område där vi slog upp våra tält i vetskapen om att vi senare skulle ta ner dom två dagar senare. Så fortsatte det....sätt upp förläggning, ta ner förläggning. Vi flyttades till olika platser runt om i Skåne vilket tog lite på krafterna. Men det tog nog mest för vårat kära UH gäng som i större delar alltid upprättade våra tält samt tog ner dom. Stor ros till dom! Det var inte allt dom fixade heller. Dom gav ju oss mat(dock ibland grönpåsar), vatten, fixade alla våra trasiga saker samt gav oss möjligheter till att duscha (mer om det senare).
Åter till förläggningsarbetet. Ett av ställena vi grupperade på var ett stort, öppet fält som det knappt fanns något träd på. Kanske någon buske här och där och en sandgrop men det var allt. Man kunde ställa sig mitt på fältet och se 1 mil runt om sig utan att någon skog eller dylikt var i vägen. Vi var omgiven av kullar och jag kände verkligen hur Sagan om Ringen musiken började spelas i huvudet; da da daaa da da daaa da da daaaa!(ursäkta sångrösten) Hursomhelst så var det ganska mäktigt, särskilt när man stod på kullarna och kollade ut över havet :)
En film håller även på att spelas in under övningarna. "Ledning the Movie" är ett arbetsnamn på den. Den handlar om våra bravader i Ledningsplutonen och tema musiken som numera är våran signatur melodi är lånad från filmen "The Rock". Kan inte gå fel helt enkelt :P
Åter till verkligheten, även fast fältet var ganska imponerande så var ju inte vädret lika populärt. Dagen efter vi hade slagit upp förläggningen blåste det storm! Och då menar jag STORM. Du måste hålla i en Patria för att inte flyga iväg, även fast Patrian var nära att lyfta flera ggr. Jag skulle tro att det var minst 10 olika kompanier där samtidigt så ni kan ju tänka er hur många grejor som flög runt i luften. Högantenner som visslade förbi örat, man fick slänga sig ner på backen för att undvika att få ett stabstält i skallen. Till råga på allt det så regnade det på natten också. Jag kan ju säga att den natten kan det omöjligt ha regnat lodrätt, vattendropparna flög likt missiler in i ansiktet på en och skapade fina blåmärken. Det var just den natten ordern kom: ta ner högantennen!
Nooooooo, tänkte vi. Det är ju ett självmordsuppdrag på högsta nivå. Våran antenn stod ju självklart kvar eftersom vi vet hur man ska fästa en sådan men resultatet av att ta ner den högantennen mitt i natten blev att hälften av all materiel förlorades. Som tur var inga större personskador.
Som jag nämde innan fick vi ju också tillgång till dusch tack vare våra UH soldater. Dushen var som ett litet avlångt tält som kanske var 6-7 meter långt och knappt en meter brett. Det fanns fem duschar totalt, det var mysigt. Självklart hade man mycket fördomar innan duschningen som att det skulle vara iskallt o.s.v. men det var precis tvärtom. Det var så hett att man kunde duscha i ångorna runt omkring sig. Man kände verkligen hur det brände i hårbotten men hellre för varmt än för kallt. Det var som sagt fem duschar därinne men av nån anledning så hamnade det sex personer där så jag fick dela dusch med en person och det gick ju som det gick. Eftersom det var så hett i duschen hoppade man in och ut ur duschen vilket resulterade i att jag skallade den andra personen, som tur var fick han bara en bula :P
Man fick ca 2 minuters duschtid men det räckte för att känna sig fräsch. Det måste ha sett ganska sjukt ut på håll eftersom det står ca 30 pers på en lång kö utanför i bara handduk likt kor som förs in på ett slakteri. Sen hör man hur folk skriker av panik pga det heta vattnet som stuckna grisar därinne som om dom gasades ihjäl.
Det var nog allt i stort som vi var med om under övningen, hoppas nu att vädret nere i Skåne skärper till sig tills nästa vecka!!!
Pusshej
35 dagar kvar
Ska ju nu försöka beskriva dom mest väsäntliga sakerna vi har varit med om, tyvärr blir nog många detaljer utelämnade (allt för att det inte ska bli en uppsats likt ett nationellt prov i svenska).
Allt började då på måndagen för ca 1½ vecka sedan. Vi klev på flyget som förde oss till Skåne utan några större incidenter. Efter många om och men var vi framme på P7:s regemente där vi fick i oss lite mat och instruktioner för dagen. Vi blev placerade på ett litet inhängnat område där vi slog upp våra tält i vetskapen om att vi senare skulle ta ner dom två dagar senare. Så fortsatte det....sätt upp förläggning, ta ner förläggning. Vi flyttades till olika platser runt om i Skåne vilket tog lite på krafterna. Men det tog nog mest för vårat kära UH gäng som i större delar alltid upprättade våra tält samt tog ner dom. Stor ros till dom! Det var inte allt dom fixade heller. Dom gav ju oss mat(dock ibland grönpåsar), vatten, fixade alla våra trasiga saker samt gav oss möjligheter till att duscha (mer om det senare).
Åter till förläggningsarbetet. Ett av ställena vi grupperade på var ett stort, öppet fält som det knappt fanns något träd på. Kanske någon buske här och där och en sandgrop men det var allt. Man kunde ställa sig mitt på fältet och se 1 mil runt om sig utan att någon skog eller dylikt var i vägen. Vi var omgiven av kullar och jag kände verkligen hur Sagan om Ringen musiken började spelas i huvudet; da da daaa da da daaa da da daaaa!(ursäkta sångrösten) Hursomhelst så var det ganska mäktigt, särskilt när man stod på kullarna och kollade ut över havet :)
En film håller även på att spelas in under övningarna. "Ledning the Movie" är ett arbetsnamn på den. Den handlar om våra bravader i Ledningsplutonen och tema musiken som numera är våran signatur melodi är lånad från filmen "The Rock". Kan inte gå fel helt enkelt :P
Åter till verkligheten, även fast fältet var ganska imponerande så var ju inte vädret lika populärt. Dagen efter vi hade slagit upp förläggningen blåste det storm! Och då menar jag STORM. Du måste hålla i en Patria för att inte flyga iväg, även fast Patrian var nära att lyfta flera ggr. Jag skulle tro att det var minst 10 olika kompanier där samtidigt så ni kan ju tänka er hur många grejor som flög runt i luften. Högantenner som visslade förbi örat, man fick slänga sig ner på backen för att undvika att få ett stabstält i skallen. Till råga på allt det så regnade det på natten också. Jag kan ju säga att den natten kan det omöjligt ha regnat lodrätt, vattendropparna flög likt missiler in i ansiktet på en och skapade fina blåmärken. Det var just den natten ordern kom: ta ner högantennen!
Nooooooo, tänkte vi. Det är ju ett självmordsuppdrag på högsta nivå. Våran antenn stod ju självklart kvar eftersom vi vet hur man ska fästa en sådan men resultatet av att ta ner den högantennen mitt i natten blev att hälften av all materiel förlorades. Som tur var inga större personskador.
Som jag nämde innan fick vi ju också tillgång till dusch tack vare våra UH soldater. Dushen var som ett litet avlångt tält som kanske var 6-7 meter långt och knappt en meter brett. Det fanns fem duschar totalt, det var mysigt. Självklart hade man mycket fördomar innan duschningen som att det skulle vara iskallt o.s.v. men det var precis tvärtom. Det var så hett att man kunde duscha i ångorna runt omkring sig. Man kände verkligen hur det brände i hårbotten men hellre för varmt än för kallt. Det var som sagt fem duschar därinne men av nån anledning så hamnade det sex personer där så jag fick dela dusch med en person och det gick ju som det gick. Eftersom det var så hett i duschen hoppade man in och ut ur duschen vilket resulterade i att jag skallade den andra personen, som tur var fick han bara en bula :P
Man fick ca 2 minuters duschtid men det räckte för att känna sig fräsch. Det måste ha sett ganska sjukt ut på håll eftersom det står ca 30 pers på en lång kö utanför i bara handduk likt kor som förs in på ett slakteri. Sen hör man hur folk skriker av panik pga det heta vattnet som stuckna grisar därinne som om dom gasades ihjäl.
Det var nog allt i stort som vi var med om under övningen, hoppas nu att vädret nere i Skåne skärper till sig tills nästa vecka!!!
Pusshej
35 dagar kvar
Skarp insats slutförd!!
Dåså då är vi inne i ett slags "pit-stop"när vi får en välbehövlig veckas vila innan slutövningarna i Skåne tar fart!!
Våran sanering i Örebro gick över förväntan. Eftersom vi är så awesome så blev vi klar en dag innan utsatt tid vilket betydde en dag extra i ledighet, GULD VÄRT!!
Det enda jag kan berätta mer om saneringsuppgiften...eller rättare sagt FÅR berätta om saneringsuppgiften är att det var sjukt bra stämning både under och efter genomförandet. Jag betonade FÅR eftersom platsen där vi sanerade är hemlig och vi får ju inte berätta nånting om den. Egentligen har vi aldrig varit där enligt sekretessen.
Ojj, nu kanske jag redan har sagt för mycket..............Vi hörs lite senare innan skåneövningarna för nu ser jag SWAT team och FBI här utanför!
pusshej!!
Våran sanering i Örebro gick över förväntan. Eftersom vi är så awesome så blev vi klar en dag innan utsatt tid vilket betydde en dag extra i ledighet, GULD VÄRT!!
Det enda jag kan berätta mer om saneringsuppgiften...eller rättare sagt FÅR berätta om saneringsuppgiften är att det var sjukt bra stämning både under och efter genomförandet. Jag betonade FÅR eftersom platsen där vi sanerade är hemlig och vi får ju inte berätta nånting om den. Egentligen har vi aldrig varit där enligt sekretessen.
Ojj, nu kanske jag redan har sagt för mycket..............Vi hörs lite senare innan skåneövningarna för nu ser jag SWAT team och FBI här utanför!
pusshej!!
Förevisning för Överstelöjtnanten
Denna vecka handlar enbart om förberedelser inför övningsserien som börjar nästa vecka med en skarp insats nere i Örebro.
Vi kommer alltså att lämna vårat kära Umeå i ca 6-7 veckor för slutövningar i Skåne samt insatser i Boden och Örebro. Det är helt sjukt var tiden går snabbt. Det känns som om det var igår jag skrev mitt första inlägg här i min lilla blogg.
Dagen för oss idag då? Jo, allt började med en genomgång i "draken" (ni vet det där stället där alla somnar). Denna dag var inte ett undantag :P Det handlade om säkerhetsbestämmelser, miljöfrågor o.s.v o.s.v.
För oss i Ledning var uppgiften att vi skulle göra i ordning våra fordon och få koll på vår materiel. Vilket gick ganska snabbt.
Dagens största händelse var ju nät vi i FA skulle förevisa för Överstelöjtnanten hur en L2 ser ut. Och det är ju ingen tillfällighet att han väljer FA för det.
Han var mycket nöjd med hur vi sköter oss och hur vi har ordnat upp det i bilarna så nu ligger man på plussidan iaf.
Nä nu blir det nog sängen för nya friska tag imorrn
pusshej
Vi kommer alltså att lämna vårat kära Umeå i ca 6-7 veckor för slutövningar i Skåne samt insatser i Boden och Örebro. Det är helt sjukt var tiden går snabbt. Det känns som om det var igår jag skrev mitt första inlägg här i min lilla blogg.
Dagen för oss idag då? Jo, allt började med en genomgång i "draken" (ni vet det där stället där alla somnar). Denna dag var inte ett undantag :P Det handlade om säkerhetsbestämmelser, miljöfrågor o.s.v o.s.v.
För oss i Ledning var uppgiften att vi skulle göra i ordning våra fordon och få koll på vår materiel. Vilket gick ganska snabbt.
Dagens största händelse var ju nät vi i FA skulle förevisa för Överstelöjtnanten hur en L2 ser ut. Och det är ju ingen tillfällighet att han väljer FA för det.
Han var mycket nöjd med hur vi sköter oss och hur vi har ordnat upp det i bilarna så nu ligger man på plussidan iaf.
Nä nu blir det nog sängen för nya friska tag imorrn
pusshej
Toalettstädning och lera
Ett tag sen sist men nu kommer det ett färskt inlägg igen.
(innan jag börjar vill jag säga att musiken på bloggen försvinner nästa vecka på allmän begäran då folk inte förstår bra musik)
Veckan har gått i temat "Peace-keeping" vilket betyder att vi tränar på olika färdigheter som ingår i en fredsinsats. Detta går ut på att stoppa fordon, visitera fordon(och personer) samt urdragningar från strid.
Jag kan egentligen sammanfatta veckan med ett ord: LERA, LERA, LERA. Det har varit lera överallt. Alla vägar är gyttjiga och blöta, så fort man satt ner foten i backen sa det schlooorp när lyfte på den igen. Helt sjukt!!
Vi slapp dock krypa runt i den som tur var.
Veckan har varit som vi i Ledningsplutonen skulle säga: agreabel (ni som inte har läst på er svenska får gärna slå upp det i lexikonet) :)
Men egentligen har veckans stora samtalsämne varit toaletterna. Några få tappra från oss har ju tagit på sig att städa toaletterna som dom ska ha en stor eloge för. Tyvärr vilar det en förbannelse över toaletterna för det går aldrig att få det riktigt rent där. (Ja, jag snackar om killtoan och inte tjejtoan). Iaf så har våra toalettstädare mer eller mindre sagt upp sig från det jobbet för resten av året vilket skapar stora problem och konflikter här. Droppen som fick bägaren att rinna över var när vi eller rättare sagt dom toalettansvariga fick toaletten visiterad en kvart innan allt annat visiterades vilket betyder att dom får en kvarts mindre städtid. Orsaken till detta var troligtvis att dagen innan, när omvisitationen skulle skes så hade 4 st (från andra avdelning såklart) satt sig på toaletten och börjat göra sig av med sina behov. Kapten tyckte då att visitationen skulle skes tidigare så att dom inte skulle hinna springa in.
Hursomhelst så verkar det inte som att vi har några toalettstädare inför nästa vecka vilket blir ganska spännande att se hur det slutar
(innan jag börjar vill jag säga att musiken på bloggen försvinner nästa vecka på allmän begäran då folk inte förstår bra musik)
Veckan har gått i temat "Peace-keeping" vilket betyder att vi tränar på olika färdigheter som ingår i en fredsinsats. Detta går ut på att stoppa fordon, visitera fordon(och personer) samt urdragningar från strid.
Jag kan egentligen sammanfatta veckan med ett ord: LERA, LERA, LERA. Det har varit lera överallt. Alla vägar är gyttjiga och blöta, så fort man satt ner foten i backen sa det schlooorp när lyfte på den igen. Helt sjukt!!
Vi slapp dock krypa runt i den som tur var.
Veckan har varit som vi i Ledningsplutonen skulle säga: agreabel (ni som inte har läst på er svenska får gärna slå upp det i lexikonet) :)
Men egentligen har veckans stora samtalsämne varit toaletterna. Några få tappra från oss har ju tagit på sig att städa toaletterna som dom ska ha en stor eloge för. Tyvärr vilar det en förbannelse över toaletterna för det går aldrig att få det riktigt rent där. (Ja, jag snackar om killtoan och inte tjejtoan). Iaf så har våra toalettstädare mer eller mindre sagt upp sig från det jobbet för resten av året vilket skapar stora problem och konflikter här. Droppen som fick bägaren att rinna över var när vi eller rättare sagt dom toalettansvariga fick toaletten visiterad en kvart innan allt annat visiterades vilket betyder att dom får en kvarts mindre städtid. Orsaken till detta var troligtvis att dagen innan, när omvisitationen skulle skes så hade 4 st (från andra avdelning såklart) satt sig på toaletten och börjat göra sig av med sina behov. Kapten tyckte då att visitationen skulle skes tidigare så att dom inte skulle hinna springa in.
Hursomhelst så verkar det inte som att vi har några toalettstädare inför nästa vecka vilket blir ganska spännande att se hur det slutar
Skjutning från taklucka
Dåså, ett litet försök till en sammanfattning av denna vecka :)
Veckan har varit ganska awesome faktiskt. Vi har egentligen inte haft någon riktig kvällstjänst och vi har alltid fått äta middag i matsalen :) Och idag var det ju extra gott eftersom vi trodde att vi hade missat pannkakorna ännu än gång men det hade vi inte. Personalen nere på restaurangen var snäll nog att spara pannkakor och grädde så att vi fick det till middag istället :) *mums*
Annars så har ju inte ISO:n varit så illa heller. Särskilt inte eftersom det har varit strålande sol och det faktiskt har varit fridfullt att äta.
Temat har ju varit strid och det innefatta denna gång att vi skulle öva på strid från takluckan i fordonet samt hur man strider när ett fordon i kolonnen är utslaget. Det har varit väldigt roligt men jobbigt eftersom vi måste pulsa runt i all snö. Särskilt idag när vi övade skarpt. När vi skulle framrycka mot en kulle genom skogen var det inte knädjupt precis utan axeldjupt med snö. TROTS att det har smält ganska mycket på dom senaste dagarna.
Detta är egentligen allt vi har gjort i veckan om man sammanfattar det ganska grovt. En sak som vi har lärt oss ytterligare är väl hur man bogserar bilar och så i skarpa situationer men det är inte så roligt eller nödvändigt för er att veta. Det är väl inte resten av det jag skrivit här heller...men ändå :P
Det enda mer jag kan säga att det var roligt att få vara stf gruppchef ett tag eftersom våran ordinarie var på konferens i stockholm. Skönt att få känna makten över dom små värnpliktiga i min grupp ;)
Det var allt för denna vecka. Nästa vecka har vi lov igen(Vi har det ganska jobbigt ändå så vi är värd det). Så det blir inget inlägg den veckan. Vi hörs troligtvis v.14 igen med nya friska tag!!!
Pusshej
Veckan har varit ganska awesome faktiskt. Vi har egentligen inte haft någon riktig kvällstjänst och vi har alltid fått äta middag i matsalen :) Och idag var det ju extra gott eftersom vi trodde att vi hade missat pannkakorna ännu än gång men det hade vi inte. Personalen nere på restaurangen var snäll nog att spara pannkakor och grädde så att vi fick det till middag istället :) *mums*
Annars så har ju inte ISO:n varit så illa heller. Särskilt inte eftersom det har varit strålande sol och det faktiskt har varit fridfullt att äta.
Temat har ju varit strid och det innefatta denna gång att vi skulle öva på strid från takluckan i fordonet samt hur man strider när ett fordon i kolonnen är utslaget. Det har varit väldigt roligt men jobbigt eftersom vi måste pulsa runt i all snö. Särskilt idag när vi övade skarpt. När vi skulle framrycka mot en kulle genom skogen var det inte knädjupt precis utan axeldjupt med snö. TROTS att det har smält ganska mycket på dom senaste dagarna.
Detta är egentligen allt vi har gjort i veckan om man sammanfattar det ganska grovt. En sak som vi har lärt oss ytterligare är väl hur man bogserar bilar och så i skarpa situationer men det är inte så roligt eller nödvändigt för er att veta. Det är väl inte resten av det jag skrivit här heller...men ändå :P
Det enda mer jag kan säga att det var roligt att få vara stf gruppchef ett tag eftersom våran ordinarie var på konferens i stockholm. Skönt att få känna makten över dom små värnpliktiga i min grupp ;)
Det var allt för denna vecka. Nästa vecka har vi lov igen(Vi har det ganska jobbigt ändå så vi är värd det). Så det blir inget inlägg den veckan. Vi hörs troligtvis v.14 igen med nya friska tag!!!
Pusshej
Garnisonsmästerskap i längdskidor
Till att börja med får ni ursäkta min frånvaro (om det nu är nån som bryr sig). Hela förra veckan var fullt med förberedelser inför övning och utförande av övning så jag ska försöka sammanfatta allt lite lätt.
Förra veckan hade vi alltså en övning i Robertsfors som ligger kanske 5 mil ovanför Umeå. Övningen gick ut på att UND och REK skulle detektera olika platser och föremål och se om dom hitta något "CBRN-hot". Vi i Ledning skulle som vanligt hålla sambandet uppe, men tyvärr så lyckades vissa inte så bra med det. Jag vill inte peka ut nån men man kan ju säga så här att dom som skulle upprätta vårat relä kunde inte hålla sig kvar på det ställe dom fått order om. För övrigt så är ett relä en sorts "länk" mellan radioapparaterna som ska ha samband. Om räckvidden är för liten för att radioapparaterna ska kunna nå varandra så upprättar man ett relä mitt emellan som länkar ihop dom.
Tv och övrig media var ju såklart på plats.(lokal tv såklart) :P Tyvärr hamna man ju inte på bild men dom fick några bra scener på våran ksp skytt som är riktigt stolt över att ha fått visa upp sig :P
Idag då? Jo, idag var det Garnisons mästerskap i skidor vilket var ganska roligt även fast man fick slita som ett djur. Man fick ju en en tid på 57.58 vilket inte är illa pinkat för nån som bara har åkt skidor en gång tidigare. Kanske ska tilläggas att vi åkte en mil :P
Backarna var väldigt förrädiska och man hamna ju på rumpan och näsan ett antal ggr som vanligt. Men vid ett tillfälle var det faktiskt backens fel. Man har precis stakat sig upp för en backe gjord av satan själv, när man är över krönet ser man fram emot en skön nedförsbacke. Man susar ner i 110km/h, men när man närmar sig slutet går spåren ut i tomma intet och rakt in i en snöhög!!! Det är vad jag kallar sabotage!!! Klart som fan att man följer med spåren in i snöhögen och det enda man kunde göra var att le och känna sig besegrad av underlaget.
Resten av veckan innefattar strid och vi ska få skjuta från fordonen....våra fina ickebepansrade sprintrar, det är garanterat säkrare att veva ner sidorutan och skjuta därifrån istället. Men vi får se om jag skriver något imorrn, jag kan ju iaf garantera att det blir minst ett till inlägg under veckan:)
Pusshej
Förra veckan hade vi alltså en övning i Robertsfors som ligger kanske 5 mil ovanför Umeå. Övningen gick ut på att UND och REK skulle detektera olika platser och föremål och se om dom hitta något "CBRN-hot". Vi i Ledning skulle som vanligt hålla sambandet uppe, men tyvärr så lyckades vissa inte så bra med det. Jag vill inte peka ut nån men man kan ju säga så här att dom som skulle upprätta vårat relä kunde inte hålla sig kvar på det ställe dom fått order om. För övrigt så är ett relä en sorts "länk" mellan radioapparaterna som ska ha samband. Om räckvidden är för liten för att radioapparaterna ska kunna nå varandra så upprättar man ett relä mitt emellan som länkar ihop dom.
Tv och övrig media var ju såklart på plats.(lokal tv såklart) :P Tyvärr hamna man ju inte på bild men dom fick några bra scener på våran ksp skytt som är riktigt stolt över att ha fått visa upp sig :P
Idag då? Jo, idag var det Garnisons mästerskap i skidor vilket var ganska roligt även fast man fick slita som ett djur. Man fick ju en en tid på 57.58 vilket inte är illa pinkat för nån som bara har åkt skidor en gång tidigare. Kanske ska tilläggas att vi åkte en mil :P
Backarna var väldigt förrädiska och man hamna ju på rumpan och näsan ett antal ggr som vanligt. Men vid ett tillfälle var det faktiskt backens fel. Man har precis stakat sig upp för en backe gjord av satan själv, när man är över krönet ser man fram emot en skön nedförsbacke. Man susar ner i 110km/h, men när man närmar sig slutet går spåren ut i tomma intet och rakt in i en snöhög!!! Det är vad jag kallar sabotage!!! Klart som fan att man följer med spåren in i snöhögen och det enda man kunde göra var att le och känna sig besegrad av underlaget.
Resten av veckan innefattar strid och vi ska få skjuta från fordonen....våra fina ickebepansrade sprintrar, det är garanterat säkrare att veva ner sidorutan och skjuta därifrån istället. Men vi får se om jag skriver något imorrn, jag kan ju iaf garantera att det blir minst ett till inlägg under veckan:)
Pusshej
Helgbilder
RESTEN FINNS PÅ FACEBOOK!!
Brigadstridsövning i Skövde
Dåså...då kom detta förhoppningsvis efterlängtade inlägg om övningen i Skövde. Det blir troligtvis ganska så långt så jag hoppas att ni har bunkrat upp med glass och läsk och vette tusan allt man kan tänkas äta när man läser, en burk ravioli kanske? Jaja, här kommer inlägget iaf :)
Allt börjar med att alla tåg jag skulle åka med var inställda, både dit och hem p.g.a "snökaoset". Som tur var fick man en hyfsad resa men annat skulle ske vid hemfärden (jag förklarar sen). När man väl hade åkt tåg hela dagen med ett x antal byten kom man fram till Skövde. Fast det var ju nära att man missa det måste jag erkänna. När jag hade bytt tåg i Örebro så var det kanske 1-1½ timmes färd kvar och jag tänkte: Jag ska inte sova för då kommer jag bara att missa stationen. Men som väntat börjar ögonlocken hänga längre och längre ner och den klassiska tanken kommer upp: Jag ska bara blunda ett litet tag. Jovisst, det gick ju alldeles utmärkt, jag slockna som ett utblåst ljus och vaknade av att tåget började sakta in. Jag letade febrilt med mina trötta och suddiga ögon efter en stations skylt och hittade den till slut och det stod Skövde C på den. Fort som attan slet man tag i jackan och ryggsäcken och stormade ut från tåget, sen kommer jag på: HELVETE, BILJETTERNA!!! In sprang man snabbare än Usain Bolt och letade efter biljetten. Som tur var hittade man den ganska snabbt sen var det bara att lägga benen på ryggen och ta sig ut så fort som möjligt för utanför stod konduktörerna och blåste med sina sadistiska visselpipor. Jag hann av tåget som tur var. Undra vad man skulle ha sagt till befälen om man hade sovit över sin egen hållplats?
När vi hade kommit fram till Skövdes kasernområde skulle vi installeras där för första natten skulle vi sova i deras logement. Kan ju säga så här att deras logement såg ut som en tortyrkammare om man jämför med vårat uppe i Umeå. Det var litet, trångt, skabbiga metallskåp, skabbiga madrasser o.s.v. men vi överlevde detta med. Men det är sjukt ändå att det såg så illa ut eftersom dom hade tre stora kasernbyggnader och vi i Umeå har bara ett. Menmen, kanske blir mer jobb att sköta dom trots alla slavar till värnpliktiga dom har att jobba med. Det som var bra med Skövdes garnison var att dom hade en underbar marka. Man kunde köpa hamburgertallrik och godis, kolla på film, spela biljard och mycket annat. Stort plus för det.
Vi var ju ute på ett självmords uppdrag också, eller iaf vi två som fick köra Terrängbil 11 aka dödsmaskinen. Vi har sagt det flera ggr till befälen att det är livsfarligt att köra på asfaltsvägar med T11:an särskilt nu när det är isfläckar lite här och var. Lyssnar dom på oss? NÄÄÄÄÄ, vi ska åka från Skövde till Göteborg i fanskapet. Tror att hjärtat slog 1012 ggr per minut under hela resan samt att händerna var fastsvetsad kring ratten.
Men vi fick ju köra en minibuss också och då var det ganska skönt att ta en liten roadtrip till Göteborg :)
En bra sak som hände under veckan var att vi fick se en av världens finaste tjejer i kassan när vi skulle tanka i Trollhättan :) Om du läser detta skriv på facebook eller nått^^
Vi fick bo på en bygdegård vilket var ganska trevligt, vi slapp ju tälten för en gångs skull. Vi fick ju självklart sova på golven så man är ju lite stel efter det. Vi blev tilldelade en matranson också som det kommer lite bilder på senare och jag kan ju säga att dom var hyfsat givmild med ransonen. T.ex. så var det tänkt att vi skulle äta 27 hårdbrödmackor på 3 dagar, det är ju 9 per dag. Det har jag inte gjort sedan................hmm, jag har aldrig gjort det.
En sak som var ganska sjuk var när vi kom till den första bygdegården som den första gruppen hade sovit i. En av oss skulle gå på toa, när han kom ut sa han att vattnet var avstängt. Kaptenen sa då att det måste vara tänt i köket för att vattnet ska vara på. Då är frågan: VARFÖR!!! Vad finns det för nytta av att koppla vattenledningarna till strömbrytaren i köket??? INGEN!! Helt värdelöst.
Så kommer vi till den största punkten av dom alla. VÄNTAN!! Det var helt sjukt hur mycket dötid vi hade. T.o.m. befälen var uttråkade. Det hände i princip ingenting under hela tiden vi var där. Någon enstaka gång hände det väl att vi fick prata i radion och kanske anteckna lite om vad dom andra kompanierna gjorde och vart dom befann sig men det var också allt. Däremellan så väntade vi och väntade och för lite omväxlings skull så väntade vi lite till. Lite roligt fick vi iaf under tiden vi hade radiopassning eftersom dom som pratade i radion var sämst. Särskilt en som lät som en telefonreceptionist, typ: Via direkt kan jag hjälpa till med något?? Ok, inte direkt så men nästan :P Dom pratar inte alls enligt NATO-standarden som vi har fått lära oss. (ja, det finns speciella sätt du ska prata i radion på) :P T.ex så skulle vi göra en radiocheck med en station (radiocheck är när man kollar statusen på sambandet). Det ska låta så här om vi förutsätter att vi är OB och dom andra FA.
FA, FA...This is OB radiocheck over.
OB this is FA, you are loud and clear over. (alt. Weak and distorted om man hör dom dåligt)
FA this is OB you are loud and clear as well out. (alt. Weak and distorted)
Tjejen som pratade svarade så här: (vi är fortfarande OB och tjejen FA)
FA, FA...this is OB radiocheck over.
This is FA....assså jag hör dig inte så där jättebraa!?!?!?
Vafan är det liksom. Dom har haft minst 6 månader på sig att träna på detta ändå failar dom. Riktigt pinsamt!! Där kan man snacka om ett verkligt fall av SBS (Skit Bakom Spakarna)
En ganska ironisk sak är att kriget som var påhittat blev FÖRSENAT. JA, ni läste rätt, ett krig som redan är förutbestämt hur det ska gå till, när saker och ting ska hända blev grovt försenat. Jag tror inte att våra trupper han fram till Göteborg som var planen vilket tekniskt gör att vi förlorade. Vilket är ännu sjukare eftersom Ledningen för kriget hade bestämt att vi skulle vinna. Klåparna från dom andra kompanierna kunde inte ens vinna ett uppgjort låtsas krig. Det är riktigt, riktigt förnedrande. Om dom bara att släppt in våran ledningspluton lite mer hade vi varit färdig på fredagen redan!! Menmen så är det, hoppas dom lärde sig en läxa. Man kan faktiskt säga att övningen var uppbyggt på SBS.
En av dom bästa sakerna som hände under övningen var när vi skulle äta lunch på lördagen. Våran förste sergeant sa till oss att det var dags för lunch och att det skulle bli grönpåsar som vanligt. En djup suck hördes från dom samtliga värnpliktiga. Då säger våran major helt plötsligt: Jag tänker inte äta en enda grönpåse till, det ska du ha klart för dig. Jag vägrar!! Och eftersom majorens ord är lag så åkte vi in till Göteborg och närmaste MAX för att äta en riktigt god, drypande hamburgare med lika goda och flottiga strips. Underbart att majoren tänker på oss. Det kallar jag laganda :):):):)
Det sista jag kan berätta är jag hade en enorm tur att få komma hem till Iggesund en hyfsad tid. Det började med att alla mina resor som blev bokade och ombokade blev inställda så till slut fanns det bara ett nattåg kvar(enligt befälen). Så då hade dom tänkt att jag skulle åka det nattåget och vara i Sundsvall 04.09 och vänta på ett X-tåg där i 1½ timme som tar mig hem till Iggesund. Aldrig i livet sa jag, för är det nått jag vägrar så är det nattåg. Man vet aldrig vad det är för UFO:n man hamnar med. Visst det kan ju vara nån snygg tjej som Megan Fox men oddsen är inte så stor för det. Iaf så försökte man så gott man kunde ringa till till SJ men väntetiden där var minst 45 min och jag kände att min mobil inte spottar ut pengar precis så det var inte värt det. Men tyvärr kommer min mobilräkning att spotta mig i ansiktet när den hamnar i brevlådan. Efter alla försök till SJ så skulle det inte förvåna mig om den hamnar kring 300 kr:P Jag fick en sista chans att ändra resan och det var på Skövde C precis efter att vi hade slutat för dagen. Tur som man har så hittade personerna i biljettluckan en resa åt mig som gjorde att jag var hemma runt halv elva tiden, gud välsigne dom :) Och som grädde på moset så fick jag 1:a klass till Stockholm och åka dubbeldäckare till Gävle. Det var lite intressant :)
Det var nog allt jag kunde berätta om övningen i Skövde/Göteborg. Hoppas ni har ögonen kvar och att dom inte har spytt av alla bokstäver och meningar. Bilder kommer nog imorrn.
Pusshej
Allt börjar med att alla tåg jag skulle åka med var inställda, både dit och hem p.g.a "snökaoset". Som tur var fick man en hyfsad resa men annat skulle ske vid hemfärden (jag förklarar sen). När man väl hade åkt tåg hela dagen med ett x antal byten kom man fram till Skövde. Fast det var ju nära att man missa det måste jag erkänna. När jag hade bytt tåg i Örebro så var det kanske 1-1½ timmes färd kvar och jag tänkte: Jag ska inte sova för då kommer jag bara att missa stationen. Men som väntat börjar ögonlocken hänga längre och längre ner och den klassiska tanken kommer upp: Jag ska bara blunda ett litet tag. Jovisst, det gick ju alldeles utmärkt, jag slockna som ett utblåst ljus och vaknade av att tåget började sakta in. Jag letade febrilt med mina trötta och suddiga ögon efter en stations skylt och hittade den till slut och det stod Skövde C på den. Fort som attan slet man tag i jackan och ryggsäcken och stormade ut från tåget, sen kommer jag på: HELVETE, BILJETTERNA!!! In sprang man snabbare än Usain Bolt och letade efter biljetten. Som tur var hittade man den ganska snabbt sen var det bara att lägga benen på ryggen och ta sig ut så fort som möjligt för utanför stod konduktörerna och blåste med sina sadistiska visselpipor. Jag hann av tåget som tur var. Undra vad man skulle ha sagt till befälen om man hade sovit över sin egen hållplats?
När vi hade kommit fram till Skövdes kasernområde skulle vi installeras där för första natten skulle vi sova i deras logement. Kan ju säga så här att deras logement såg ut som en tortyrkammare om man jämför med vårat uppe i Umeå. Det var litet, trångt, skabbiga metallskåp, skabbiga madrasser o.s.v. men vi överlevde detta med. Men det är sjukt ändå att det såg så illa ut eftersom dom hade tre stora kasernbyggnader och vi i Umeå har bara ett. Menmen, kanske blir mer jobb att sköta dom trots alla slavar till värnpliktiga dom har att jobba med. Det som var bra med Skövdes garnison var att dom hade en underbar marka. Man kunde köpa hamburgertallrik och godis, kolla på film, spela biljard och mycket annat. Stort plus för det.
Vi var ju ute på ett självmords uppdrag också, eller iaf vi två som fick köra Terrängbil 11 aka dödsmaskinen. Vi har sagt det flera ggr till befälen att det är livsfarligt att köra på asfaltsvägar med T11:an särskilt nu när det är isfläckar lite här och var. Lyssnar dom på oss? NÄÄÄÄÄ, vi ska åka från Skövde till Göteborg i fanskapet. Tror att hjärtat slog 1012 ggr per minut under hela resan samt att händerna var fastsvetsad kring ratten.
Men vi fick ju köra en minibuss också och då var det ganska skönt att ta en liten roadtrip till Göteborg :)
En bra sak som hände under veckan var att vi fick se en av världens finaste tjejer i kassan när vi skulle tanka i Trollhättan :) Om du läser detta skriv på facebook eller nått^^
Vi fick bo på en bygdegård vilket var ganska trevligt, vi slapp ju tälten för en gångs skull. Vi fick ju självklart sova på golven så man är ju lite stel efter det. Vi blev tilldelade en matranson också som det kommer lite bilder på senare och jag kan ju säga att dom var hyfsat givmild med ransonen. T.ex. så var det tänkt att vi skulle äta 27 hårdbrödmackor på 3 dagar, det är ju 9 per dag. Det har jag inte gjort sedan................hmm, jag har aldrig gjort det.
En sak som var ganska sjuk var när vi kom till den första bygdegården som den första gruppen hade sovit i. En av oss skulle gå på toa, när han kom ut sa han att vattnet var avstängt. Kaptenen sa då att det måste vara tänt i köket för att vattnet ska vara på. Då är frågan: VARFÖR!!! Vad finns det för nytta av att koppla vattenledningarna till strömbrytaren i köket??? INGEN!! Helt värdelöst.
Så kommer vi till den största punkten av dom alla. VÄNTAN!! Det var helt sjukt hur mycket dötid vi hade. T.o.m. befälen var uttråkade. Det hände i princip ingenting under hela tiden vi var där. Någon enstaka gång hände det väl att vi fick prata i radion och kanske anteckna lite om vad dom andra kompanierna gjorde och vart dom befann sig men det var också allt. Däremellan så väntade vi och väntade och för lite omväxlings skull så väntade vi lite till. Lite roligt fick vi iaf under tiden vi hade radiopassning eftersom dom som pratade i radion var sämst. Särskilt en som lät som en telefonreceptionist, typ: Via direkt kan jag hjälpa till med något?? Ok, inte direkt så men nästan :P Dom pratar inte alls enligt NATO-standarden som vi har fått lära oss. (ja, det finns speciella sätt du ska prata i radion på) :P T.ex så skulle vi göra en radiocheck med en station (radiocheck är när man kollar statusen på sambandet). Det ska låta så här om vi förutsätter att vi är OB och dom andra FA.
FA, FA...This is OB radiocheck over.
OB this is FA, you are loud and clear over. (alt. Weak and distorted om man hör dom dåligt)
FA this is OB you are loud and clear as well out. (alt. Weak and distorted)
Tjejen som pratade svarade så här: (vi är fortfarande OB och tjejen FA)
FA, FA...this is OB radiocheck over.
This is FA....assså jag hör dig inte så där jättebraa!?!?!?
Vafan är det liksom. Dom har haft minst 6 månader på sig att träna på detta ändå failar dom. Riktigt pinsamt!! Där kan man snacka om ett verkligt fall av SBS (Skit Bakom Spakarna)
En ganska ironisk sak är att kriget som var påhittat blev FÖRSENAT. JA, ni läste rätt, ett krig som redan är förutbestämt hur det ska gå till, när saker och ting ska hända blev grovt försenat. Jag tror inte att våra trupper han fram till Göteborg som var planen vilket tekniskt gör att vi förlorade. Vilket är ännu sjukare eftersom Ledningen för kriget hade bestämt att vi skulle vinna. Klåparna från dom andra kompanierna kunde inte ens vinna ett uppgjort låtsas krig. Det är riktigt, riktigt förnedrande. Om dom bara att släppt in våran ledningspluton lite mer hade vi varit färdig på fredagen redan!! Menmen så är det, hoppas dom lärde sig en läxa. Man kan faktiskt säga att övningen var uppbyggt på SBS.
En av dom bästa sakerna som hände under övningen var när vi skulle äta lunch på lördagen. Våran förste sergeant sa till oss att det var dags för lunch och att det skulle bli grönpåsar som vanligt. En djup suck hördes från dom samtliga värnpliktiga. Då säger våran major helt plötsligt: Jag tänker inte äta en enda grönpåse till, det ska du ha klart för dig. Jag vägrar!! Och eftersom majorens ord är lag så åkte vi in till Göteborg och närmaste MAX för att äta en riktigt god, drypande hamburgare med lika goda och flottiga strips. Underbart att majoren tänker på oss. Det kallar jag laganda :):):):)
Det sista jag kan berätta är jag hade en enorm tur att få komma hem till Iggesund en hyfsad tid. Det började med att alla mina resor som blev bokade och ombokade blev inställda så till slut fanns det bara ett nattåg kvar(enligt befälen). Så då hade dom tänkt att jag skulle åka det nattåget och vara i Sundsvall 04.09 och vänta på ett X-tåg där i 1½ timme som tar mig hem till Iggesund. Aldrig i livet sa jag, för är det nått jag vägrar så är det nattåg. Man vet aldrig vad det är för UFO:n man hamnar med. Visst det kan ju vara nån snygg tjej som Megan Fox men oddsen är inte så stor för det. Iaf så försökte man så gott man kunde ringa till till SJ men väntetiden där var minst 45 min och jag kände att min mobil inte spottar ut pengar precis så det var inte värt det. Men tyvärr kommer min mobilräkning att spotta mig i ansiktet när den hamnar i brevlådan. Efter alla försök till SJ så skulle det inte förvåna mig om den hamnar kring 300 kr:P Jag fick en sista chans att ändra resan och det var på Skövde C precis efter att vi hade slutat för dagen. Tur som man har så hittade personerna i biljettluckan en resa åt mig som gjorde att jag var hemma runt halv elva tiden, gud välsigne dom :) Och som grädde på moset så fick jag 1:a klass till Stockholm och åka dubbeldäckare till Gävle. Det var lite intressant :)
Det var nog allt jag kunde berätta om övningen i Skövde/Göteborg. Hoppas ni har ögonen kvar och att dom inte har spytt av alla bokstäver och meningar. Bilder kommer nog imorrn.
Pusshej
Minusgrader och förberedelser!
SATAN VAD KALLT DET HAR VARIT!!
Att resa ett sjukvårdstält i denna sibiriska sommar är djävulskt kallt. Inte nog med att tältet stelna så fort det nudda luften, när vi väl hade fått upp det och skulle försöka få nån sorts av värme där inne gick säkringarna i fordonen som strömförsörjde värmeaggregatet. Helt stört var det iaf men vi fick komma in lite senare iaf....
...Bara det att "komma in" var ett garage utan värme i. Trodde att jag måste amputera foten när vi var klar därinne. Men som tur är så har ju vi i lumpen våra charmiga sätt att få liv i fötterna igen. Armhålor!! Att ha sina fötter i en persons armhålor är ett av det skönaste du kan göra om du håller på att förfrysa :P Dock är det inte lika skönt för personen med armhålorna :P
Ett bevis på att det var iskallt på golvet fick vi se när vi spillde ut lite saft på golvet från ISO:n. Saften frös till is på 5 min!! Kul bekräftelse.
Idag har vi haft genomgång inför våran brigadstridsövning som sker i Skövde. Våran grupp åker dit på onsdag och är där tills söndag, sen är det sportlov:) Den enda nackdelen är att jag inte får vara hemma på lördagen då det är en av dom världsberömda lagfesterna hemma i Iggesund :/ menmen man kan ju inte få allt...
Så ni kan ju säkert räkna ut att detta är mitt sista inlägg för veckan och att det inte kommer nått nästa vecka. Men jag ska försöka leka paparazzi så gott det går därnere och kommer att ladda upp dom snarast. Men fram tills dess är det bloggpaus fram tills måndagen v.10 då inlägget om brigstridsövningen kommer (håll ut) :)
Pusshej
Att resa ett sjukvårdstält i denna sibiriska sommar är djävulskt kallt. Inte nog med att tältet stelna så fort det nudda luften, när vi väl hade fått upp det och skulle försöka få nån sorts av värme där inne gick säkringarna i fordonen som strömförsörjde värmeaggregatet. Helt stört var det iaf men vi fick komma in lite senare iaf....
...Bara det att "komma in" var ett garage utan värme i. Trodde att jag måste amputera foten när vi var klar därinne. Men som tur är så har ju vi i lumpen våra charmiga sätt att få liv i fötterna igen. Armhålor!! Att ha sina fötter i en persons armhålor är ett av det skönaste du kan göra om du håller på att förfrysa :P Dock är det inte lika skönt för personen med armhålorna :P
Ett bevis på att det var iskallt på golvet fick vi se när vi spillde ut lite saft på golvet från ISO:n. Saften frös till is på 5 min!! Kul bekräftelse.
Idag har vi haft genomgång inför våran brigadstridsövning som sker i Skövde. Våran grupp åker dit på onsdag och är där tills söndag, sen är det sportlov:) Den enda nackdelen är att jag inte får vara hemma på lördagen då det är en av dom världsberömda lagfesterna hemma i Iggesund :/ menmen man kan ju inte få allt...
Så ni kan ju säkert räkna ut att detta är mitt sista inlägg för veckan och att det inte kommer nått nästa vecka. Men jag ska försöka leka paparazzi så gott det går därnere och kommer att ladda upp dom snarast. Men fram tills dess är det bloggpaus fram tills måndagen v.10 då inlägget om brigstridsövningen kommer (håll ut) :)
Pusshej
Stabstält och minusgrader
Jaah! Då är det som så att kylan verkligen har slagit till här i Umeå och vad ska vi göra då? Jo resa stabstält såklart.
Vi börjar med gårdagen som man börjar entusiastiskt med att gå upp halv 6 för att kolla på OS hockey (Sverige - Finland). Grym match för övrigt. Det gick riktigt bra faktiskt och resten av dagen var man förvånadsvärt pigg sjukt nog, dock så visste vi att vi skulle vara ute och slita i kylan med ett stabstält. Men även detta gick förvånadsvärt smidigt och snabbt och man frös inte så mycket eftersom vi måste skotta bort all 125 kg snö som låg på backen först så att man såg gräset innan vi reste tältet. Dagen flöt på och rätt som det var var vi färdiga för dagen. På kvällen var det dags för ett simpass. Jag och Ollander(våran vetenskapsman) har bestämt oss för att köra hårt med överkroppen resten av vintern och har lagt upp ett felfritt schema som Ollander har räknat ut kommer "göra susen". Det började inte bra dock, dom första simtagen var man på väg att drunkna men sen kom man ihåg hur man gjorde och då höll man iaf huvudet ovanför vattnet. När man klev upp hade man Dolph Lundgrens överkropp, nästan iaf. Men tjejerna stod och sucktade längs med väggarna när vi gick in i duschrummet.
Beachen 2010 here we come....
Det om gårdagen...
Denna dag slogs det köldrekord under tiden vi har varit här i Umeå. -28.9 grader mätte våran termometer. (men den hade säkert frusit fast vid -28.9 för kan då säga att det kändes då fan så mycket kallare!!)
Turen har dock varit på vår sida igen för dagen spenderades i lektionssalen för utbildning av CBRN-instrument.
Det är morgondagen vi oroar oss för eftersom det är då vi ska vara ute hela dagen och resa stabstält o.s.v. samt äta ISO. Fast nu är det så här att vi har skickat iväg mestadels av våra grejor till Skövde eftersom vi ska ha övning där nästa vecka och Matkärlen följde med dit :D Därför blir det att vi får äta på papptallrikar och slipper disk, YEEEES!! Men allt har ju en baksida. Vi har ju som sagt skickat iväg mestadels av våra saker och vi har därmed skickat iväg våran varma, sköna värmejacka. Bara för att det har blivit sibirisk kyla här. Vi har ju iaf våran värmetröja och pälsmössa eller ja, vissa iaf :P Det var ju några som inte alls hade nått innanför pannbenet när vi packade och skickade iväg allt som var varmt. Menmen det är ju deras problem och det är ju alltid kul att vara lite skadeglad ;).
Nä, nu får det vara nog skrivit för idag. Kanske blir nått inlägg imorrn om vi inte har frusit fast.
Pusshej
Vi börjar med gårdagen som man börjar entusiastiskt med att gå upp halv 6 för att kolla på OS hockey (Sverige - Finland). Grym match för övrigt. Det gick riktigt bra faktiskt och resten av dagen var man förvånadsvärt pigg sjukt nog, dock så visste vi att vi skulle vara ute och slita i kylan med ett stabstält. Men även detta gick förvånadsvärt smidigt och snabbt och man frös inte så mycket eftersom vi måste skotta bort all 125 kg snö som låg på backen först så att man såg gräset innan vi reste tältet. Dagen flöt på och rätt som det var var vi färdiga för dagen. På kvällen var det dags för ett simpass. Jag och Ollander(våran vetenskapsman) har bestämt oss för att köra hårt med överkroppen resten av vintern och har lagt upp ett felfritt schema som Ollander har räknat ut kommer "göra susen". Det började inte bra dock, dom första simtagen var man på väg att drunkna men sen kom man ihåg hur man gjorde och då höll man iaf huvudet ovanför vattnet. När man klev upp hade man Dolph Lundgrens överkropp, nästan iaf. Men tjejerna stod och sucktade längs med väggarna när vi gick in i duschrummet.
Beachen 2010 here we come....
Det om gårdagen...
Denna dag slogs det köldrekord under tiden vi har varit här i Umeå. -28.9 grader mätte våran termometer. (men den hade säkert frusit fast vid -28.9 för kan då säga att det kändes då fan så mycket kallare!!)
Turen har dock varit på vår sida igen för dagen spenderades i lektionssalen för utbildning av CBRN-instrument.
Det är morgondagen vi oroar oss för eftersom det är då vi ska vara ute hela dagen och resa stabstält o.s.v. samt äta ISO. Fast nu är det så här att vi har skickat iväg mestadels av våra grejor till Skövde eftersom vi ska ha övning där nästa vecka och Matkärlen följde med dit :D Därför blir det att vi får äta på papptallrikar och slipper disk, YEEEES!! Men allt har ju en baksida. Vi har ju som sagt skickat iväg mestadels av våra saker och vi har därmed skickat iväg våran varma, sköna värmejacka. Bara för att det har blivit sibirisk kyla här. Vi har ju iaf våran värmetröja och pälsmössa eller ja, vissa iaf :P Det var ju några som inte alls hade nått innanför pannbenet när vi packade och skickade iväg allt som var varmt. Menmen det är ju deras problem och det är ju alltid kul att vara lite skadeglad ;).
Nä, nu får det vara nog skrivit för idag. Kanske blir nått inlägg imorrn om vi inte har frusit fast.
Pusshej
Sambandsnatt
Natten har varit hård och slitsam men man lever ju iaf!!
Gårdagen blev som man hade förväntat sig. Lång, slitsam, sömnlös och kall. Vi hade alltså sambandspassning hela natten. Det fanns ju självklart några ljusglimtar här och var men det är ju det att sömn är gudomligt.
Kort och gott, våran uppgift var att åka runt i skogen och rapportera vart vi var någonstans på kartan. Inte så jobbigt tänker ni. Kom tillbaka när ni har fått uppleva patrullering i -20 C, rest högantenner och kamouflerad/avkamouflerat bilar stup i kvarten samt ta hand om människor som inkräktar på området. Allt sker ju såklart under natten och vi fick inte gå och lägga oss förrens 04.00. Som tur var kände sig befälen på bra humör och vi fick en liten "sovmorgon" till kl 09.00 för att vi skulle få nån sömn iaf.
Vägarna ute i skogen är ju inte så lovande heller fick vi reda på igår. Berglund som var våran chaufför höll på att trilla i diket X antal ggr :P. Ni kan ju tänka er själva en väg som inte blivit plogad alltför nyligen efter dessa snömassor, lägg därefter till våran kiss sprint som knappt tar sig över gruskorn på backen. Ja, ni ser förutsättningarna.
Iso blev det ju såklart också men man fällde en liten tår inombords när man såg att middagen var stuvade makaroner och korv:) Stor kram till mattanterna :D
Denna dag då? Antalet Power-naps för mig blev ungefär 6 st, sammanlagt i hela logementet kan man nog räkna uppemot 60-65 st. Aldrig sett folk så trött förut, och då är det meningen att vi ska kunna hålla ut i två-tre dagar. Fast då räknas det ju in minst 4-5 timmars sömn också.
Skidor har vi åkt idag också, det var man ju i perfekt form för efter nattens bravader. Kände verkligen hur kroppen la sig i dvala så fort jag drog på mig skidorna. Det gick ganska hyfsat faktiskt för att vara första gången fast jag måste erkänna att det var nog mer snö på mig än vad det var på backen när jag var färdig:P
Det var nog allt jag kunde frambringa denna dag, hoppas att jag kan komma med nya krafter nästa vecka och göra ett awesome inlägg igen.
pusshej!!
Gårdagen blev som man hade förväntat sig. Lång, slitsam, sömnlös och kall. Vi hade alltså sambandspassning hela natten. Det fanns ju självklart några ljusglimtar här och var men det är ju det att sömn är gudomligt.
Kort och gott, våran uppgift var att åka runt i skogen och rapportera vart vi var någonstans på kartan. Inte så jobbigt tänker ni. Kom tillbaka när ni har fått uppleva patrullering i -20 C, rest högantenner och kamouflerad/avkamouflerat bilar stup i kvarten samt ta hand om människor som inkräktar på området. Allt sker ju såklart under natten och vi fick inte gå och lägga oss förrens 04.00. Som tur var kände sig befälen på bra humör och vi fick en liten "sovmorgon" till kl 09.00 för att vi skulle få nån sömn iaf.
Vägarna ute i skogen är ju inte så lovande heller fick vi reda på igår. Berglund som var våran chaufför höll på att trilla i diket X antal ggr :P. Ni kan ju tänka er själva en väg som inte blivit plogad alltför nyligen efter dessa snömassor, lägg därefter till våran kiss sprint som knappt tar sig över gruskorn på backen. Ja, ni ser förutsättningarna.
Iso blev det ju såklart också men man fällde en liten tår inombords när man såg att middagen var stuvade makaroner och korv:) Stor kram till mattanterna :D
Denna dag då? Antalet Power-naps för mig blev ungefär 6 st, sammanlagt i hela logementet kan man nog räkna uppemot 60-65 st. Aldrig sett folk så trött förut, och då är det meningen att vi ska kunna hålla ut i två-tre dagar. Fast då räknas det ju in minst 4-5 timmars sömn också.
Skidor har vi åkt idag också, det var man ju i perfekt form för efter nattens bravader. Kände verkligen hur kroppen la sig i dvala så fort jag drog på mig skidorna. Det gick ganska hyfsat faktiskt för att vara första gången fast jag måste erkänna att det var nog mer snö på mig än vad det var på backen när jag var färdig:P
Det var nog allt jag kunde frambringa denna dag, hoppas att jag kan komma med nya krafter nästa vecka och göra ett awesome inlägg igen.
pusshej!!