Minifält
Ett tag sen sist men nu kommer ett litet inlägg!!
Denna vecka har vi ett "minifält" kan man säga. Vi är ute i skogen hela dagarna och äter grönpåsar fast vi sover på logementen. Det funkar faktiskt måste jag säga vilket delvis beror på att befälen vi har just nu är hur bra som helst. Men man känner verkligen att det kommer att bli tufft nästa vecka när det riktiga fältet börjar.
Igår började dagen med den klassiska måndagslöpningen som vi har återupptagit. Det är ganska skönt ändå eftersom man känner att systemet verkligen går igång efter helgen. Dock så kan man diskutera hur jobbigt det är. Vi har ju som jag har berättat tidigare delat in oss i olika löpgrupper, beroende på hur bra du är på att springa. Våran elitgrupp har Löjtnant Albano som ledare och han är väl hyfsad på att springa kan man säga :P Han sa att han kände sig lite sliten så det skulle inte bli så tungt. "Vilken tur" tänkte vi :) Men det blev så att vi sprang i fler uppförsbackar än någonsin och man fick känna på att man levde, men det var som sagt riktigt skönt efteråt.
Under dagen följde skjutningar som gick ganska bra faktiskt, vi fick även reda på att vi har kvällstjänst hela denna vecka medans avdelning två inte har nån kvällstjänst alls. Det kändes ju sådär kan man säga, och det kändes ju inte bättre när vi kommit tillbaka att dom hade fått pizza till middag medans vi får leva på grönpåsar hela veckan. Dock så är grönpåsarna ganska goda men som vilken idiot som helst kan räkna ut så rankas ju pizza liiiite högre.
Just ja, när vi var färdig med allt igår tänkte alla, yeeees vi får åka hem och sova, men ack så fel vi hade. Vi fick marschera 8 km för att komma hem eftersom vi skulle vara beredd på det oförberedda. Förarna fick köra hem sprintrarna för att sedan få skjuts tillbaka för att senare marschera tillbaka med oss. Dock kan jag ju säga att marschen gick väldigt lätt eftersom vi hade våran Sergeant Friberg med oss. Han underlättade marschen enormt och pratade och skämtade med oss. Han är bäst helt enkelt. T.o.m när vi kom tillbaka till kasern fick vi beröm av Fänrik Hagman....Precis VI fick BERÖM av Fänrik Hagman. Helt sjukt, han sa att han var stolt över oss och att vi kunde sträcka på oss och vara stolta över att vi klarade av mycket kärvare uppgifter än vad avd.2 hade gjort :) det gjorde nog allas dag :)
Axlarna påminde en över hur hård dagen hade varit. Smärtan går inte att beskriva och det gör ont fortfarande trots att man tagit av sig det där förbannade kroppsskyddet och stridsvästen.
Jag har nog inget mer att skriva nu så vi hörs väl igen om nån dag om det har hänt nått speciellt.
pusshej:)
Denna vecka har vi ett "minifält" kan man säga. Vi är ute i skogen hela dagarna och äter grönpåsar fast vi sover på logementen. Det funkar faktiskt måste jag säga vilket delvis beror på att befälen vi har just nu är hur bra som helst. Men man känner verkligen att det kommer att bli tufft nästa vecka när det riktiga fältet börjar.
Igår började dagen med den klassiska måndagslöpningen som vi har återupptagit. Det är ganska skönt ändå eftersom man känner att systemet verkligen går igång efter helgen. Dock så kan man diskutera hur jobbigt det är. Vi har ju som jag har berättat tidigare delat in oss i olika löpgrupper, beroende på hur bra du är på att springa. Våran elitgrupp har Löjtnant Albano som ledare och han är väl hyfsad på att springa kan man säga :P Han sa att han kände sig lite sliten så det skulle inte bli så tungt. "Vilken tur" tänkte vi :) Men det blev så att vi sprang i fler uppförsbackar än någonsin och man fick känna på att man levde, men det var som sagt riktigt skönt efteråt.
Under dagen följde skjutningar som gick ganska bra faktiskt, vi fick även reda på att vi har kvällstjänst hela denna vecka medans avdelning två inte har nån kvällstjänst alls. Det kändes ju sådär kan man säga, och det kändes ju inte bättre när vi kommit tillbaka att dom hade fått pizza till middag medans vi får leva på grönpåsar hela veckan. Dock så är grönpåsarna ganska goda men som vilken idiot som helst kan räkna ut så rankas ju pizza liiiite högre.
Just ja, när vi var färdig med allt igår tänkte alla, yeeees vi får åka hem och sova, men ack så fel vi hade. Vi fick marschera 8 km för att komma hem eftersom vi skulle vara beredd på det oförberedda. Förarna fick köra hem sprintrarna för att sedan få skjuts tillbaka för att senare marschera tillbaka med oss. Dock kan jag ju säga att marschen gick väldigt lätt eftersom vi hade våran Sergeant Friberg med oss. Han underlättade marschen enormt och pratade och skämtade med oss. Han är bäst helt enkelt. T.o.m när vi kom tillbaka till kasern fick vi beröm av Fänrik Hagman....Precis VI fick BERÖM av Fänrik Hagman. Helt sjukt, han sa att han var stolt över oss och att vi kunde sträcka på oss och vara stolta över att vi klarade av mycket kärvare uppgifter än vad avd.2 hade gjort :) det gjorde nog allas dag :)
Axlarna påminde en över hur hård dagen hade varit. Smärtan går inte att beskriva och det gör ont fortfarande trots att man tagit av sig det där förbannade kroppsskyddet och stridsvästen.
Jag har nog inget mer att skriva nu så vi hörs väl igen om nån dag om det har hänt nått speciellt.
pusshej:)
Kommentarer
Trackback
